Den 4 mars samlades delar av den referensgrupp, som ska ge inspel till Boverkets och Naturvårdsverkets utredare i deras regeringsuppdrag att ser över och utvärdera nuvarande regler för strandskyddet.

Uppdraget har getts eftersom det finns anledning att tro, att syftet inte nåtts med de nya strandskyddsreglerna som infördes 2009  - landsbygdsutveckling i strandnära lägen. Många kommuner såg detta som en lättnad i möjligheten att utveckla strandnära boenden och verksamheter i landsbygd, men det har ännu inte blivit som väntat. Länsstyrelserna har i sina överprövningar av LIS-områdena emellanåt haft annan syn än kommunerna. Även reglerna om att utveckling bara kan ske i områden med befintlig bebyggelse anses hämmande.  Att alla vattendrag oavsett storlek omfattas av det generella strandskyddet ger på sina håll orimliga konsekvenser; ingen mark blir kvar mellan vattendragens vida strandskydd.

Ett 30-tal företrädare för kommuner, regioner och organisationer samlades idag för att diskutera frågorna. Samtalen rörde sig kring

-       Vad är LIS bra för? Kan landsbygden utvecklas också utan LIS?

-       Lättander behövs absolut för mindre vattendrag!

-       Kraven om anslutning till befintligt bostadshus för att medge dispens för ett nytt; är det nödvändigt?

-       Är ett differentierat strandskydd en möjlighet?

Engagemanget var stort och sammanfattningsvis kan konstateras, att om det var förväntningar på de nya bestämmelserna, är det också förväntningar på denna översyn och utvärdering. Kan det äntligen bli så, att hela landet inte behöver dras med strandskyddsregler som har ett storstadsperspektiv?