Jag tycker om den pulserande storstadsmiljön. Det stora utbudet av affärer och varor; att titta på ståtliga byggnader och känna historiens och kulturens vingslag och inte minst att äta gott på restauranger eller sitta på utekaféerna och titta på folkmyllret.

Jag hörde en gång synpunkten från en som bor i staden att landsbygden måste få finnas för var skulle man annars åka på semester och jag tänkte att så lika vi är vi landsortsbor och stadsbor. Vi ser på varandras miljöer som en upplevelse och avbrott från vardagen. Men vi vill inte bo där. Så vi lever i symbios med varandra. Städerna behöver landsbygden och landsbygden behöver städerna. Inte för att vara varandras semestermiljö men för att mångfald och ytterligheter skapar den stimulans, kreativa spänning och drivkraft som ett samhälle och ett land behöver för att utvecklas.